Den 12 januari

Idag är jag så glad att jag genomsyras av en den där klassiska känslan av att jag ska spricka av glädje. Jag kan inte sluta le. Det pyser konstant ut glädje inifrån mig, eftersom att allt inte får plats inom mig. Jag piper, studsar, tar djupa andetag och vet inte var jag ska göra av alla bubblor. Jag har väldigt mycket energi och vill dela med mig av mina känslor till de som står mig närmast! Idag flyttade mina råttor hem till mig. De är tre honor, sex veckor gamla och de sötaste små liven som jag någonsin har sett!

Det här är mina första husdjur, och jag har aldrig känt någon som har tagit hand om råttor tidigare, så det här är väldigt nytt för mig. Jag har varit väldigt nervös, eftersom att jag vill klara av att ge dem det underbara liv som dem förtjänar, trots att jag saknar erfarenhet. Det jag saknar i erfarenhet har jag därför försökt att kompensera med kunskap. Jag har läst böcker, tittat på YouTube-klipp och läst artiklar på internet för att bli så väl förberedd som möjligt.

När jag berättade att jag skulle köpa tamråttor, möttes jag av blandade reaktioner. Många reaktioner var positiva men det var också relativt övervägande negativa inställningar. Jag tror att detta beror på att många förknippar råttor med sjukdomar, aggressivitet samt att de är skadedjur som vistas i en otäck flock.

Historia

Råttorna spred inte pesten.

Tamråttorna som bor hemma hos mig idag, skiljer sig från vilda råttor ungefär lika mycket som hundar skiljer sig från vargar, då de har blivit framavlade till att passa som husdjur i ungefär 100 år.

Det är även möjligt att människor och råttor, har samma förfäder, från 66 miljoner år tillbaka i tiden. Det går att se många likheter mellan råttor och människor, och i boken som jag läste om detta, gav författaren exempel på att råttor kan ställa sig upp på två ben, och att människans händer och råttans tassar inte skiljer sig så mycket från varandra. Därför anser jag att mina nya husdjur inte är så främmande som vi först kan uppleva även om det är ett relativt ovanligt husdjur.

Honor

Jag valde honor eftersom att de generellt sätt anses vara mer aktiva och lekfulla än hanar. Honor har mjukare päls och blir inte heller lika stora som hanar, när de har växt färdigt. Honor väger ca 300-500 gram som vuxna. De revirmarkerar generellt sätt mindre än sitt motsatta kön och har inte samma tendenser till att bli utmanande i tonåren, som hanar har.

Mat

Återigen finns det likheter mellan råttor och människor eftersom råttor (liksom människor) är allätare. Däremot äter råttor mer växtbaserad och fettsnål kost, och det finns självklart mat som jag måste se upp med, då de inte tål allt. Idag har de endast fått torrfoder (med mycket näring i) eftersom jag vill vänja dem successivt till sin nya kost, så att vi undviker diarré.

Hem

Innan det var dags att hämta råttorna, förberedde jag med att sätta upp en vaxduk på väggen vid buren, för att undvika att tapeten tar skada av urinen.

Enligt jordbruksverkets hemsida ska buren vara täckt med strömedel. Jag valde al-spån som bottenmaterial eftersom att jag inte har kunnat hitta något negativt om detta. Jag la även in Carefresh Ultra för att det skulle finnas något mjukare att leva i, och som var mer vänligt att bygga bo med. Sedan köpte jag en toalett, gnagarstenar, tunnlar, hängmattor, rör, broar och andra leksaker för att göra buren till ett trivsamt hem för råttorna.

Jag inredde transportburen med fleecefiltar, en hängmatta och en leksak som ska följa med som en trygghet in i den stora buren. Sedan använde jag en tjock teddyfilt som skydd för kylan, till och från bilen.

Vårt första möte

Idag var jag ovanligt pigg och glad på jobbet. Jag var förväntansfull och entusiastisk, och när jag slutade för dagen skyndade jag mig till mina nya vänner.

Jag skulle ha tre, men såg fem råttor, när jag tittade ner i buren där jag skulle köpa råttorna. Jag frågade vilka som skulle få följa med mig hem och fick veta att det skulle jag få välja.

Jag fick syn på en vit råtta med en lång grå fläck över ryggen och visste av någon anledning att jag skulle ta med henne hem. Sedan valde vi en enfärgad sötnos. Båda plockades upp och förflyttades snällt in i transportburen. De satte sig på botten och såg lite förbryllade ut. När det var dags att välja ut vår sista kamrat, var det en råtta som väckte min uppmärksamhet, eftersom att jag upplevde att den hade mycket energi.

Hon var en pigg och nyfiken liten upptäckare, som kröp ur handen när vi plockade upp henne. Jag tog henne med en hand, hon klättrade över till nästa hand, och vidare till min första hand, och in i min andra hand igen, innan jag nådde buren. Den här råttan satte sig inte på botten som de andra flickorna, utan klättrade istället vidare upp för väggen och utforskade buren. Här hittade hon en hängmatta och nu följde den vita råttan efter och la sig i den trygga tunnelformade hängmattan. Den enfärgade råttan satt fortfarande kvar på botten och såg osäker ut, men vår pigga kompis gick fram till henne och la sig lite bredvid och lite över henne som en beskyddare. Det kändes som att den här lilla flocken kunde ta hand om varandra.

När vi satt i bilen hörde vi hur råttorna ”nös”. Vilket jag har fått lära mig, innebär att de varnar för fara samtidigt som de rensar näsan (som är deras starkaste sinne), så att de blir extra uppmärksamma på situationen. Detta är förståeligt då de precis har flyttats över till en ny bur och förs iväg…

Lära känna varandra

Nu sitter jag och håller mig borta från att interagera med råttorna, eftersom att de i lugn och ro ska få vänja sig vid sitt nya hem. Det är svårt, för jag är så förtjust i dem! Jag har pratat lite försiktigt med dem, för att de ska bli bekanta med min röst, men får hålla tillbaka mig själv i väntan på att de ska känna sig trygga med både vårt hem och med mig. Jag var bara inne och störde i buren en liten stund, för att lägga in maten och passade då på att snabbt och smidigt lägga det lilla bajset i lådan också, så att de kan börja träna på att bli rumsrena redan nu.

Vår pigga vän har utforskat vattenflaskan, och maten. Hon nosade till och med snabbt på handen när vi la in maten. De andra två små flickorna har hållit sig till hängmattan, där de antagligen känner sig som tryggast för tillfället. Jag kunde höra hur en eller flera råttor knastrade tänder. Ett beteende som både kan göras vid mysiga stunder, när de känner sig lugna och vill passa på att slipa ner sina tänder -eller ett aggressivt beteende, som används när de känner sig hotade. Jag hoppas verkligen att det var ett njutningsbeteende idag, och att mina flickor mådde bra när de gjorde detta!

Jag ville gärna ta en bild på dem och det var nästan som att tjejen som jag valde först, förstod det, hehe. Hon tittade fram när jag tog upp kameran och kröp tillbaka igen när jag hade tagit bilden (självklart utan blixt). Så gullig. Nu ska de få vara ifred och vila resten av kvällen och imorgon får de ytterligare lugn och ro när jag är på jobbet.

Jag ser verkligen fram emot att få lära känna dessa små flickor, och ska göra mitt bästa för att ge dem ett underbart liv.

Böcker:

Din vän Tamråttan av Hanne Carlsson

Råttor : hur du förstår och tar hand om ditt husdjur av Julia Smith

Länkar:

http://www.jordbruksverket.se