Första tiden med mina flickor
Nu har mina flickor bott hemma hos mig i en månad. Jag har döpt mina älsklingar till Margo, Edith och Agnes (precis som flickorna från filmen Dumma mig).

De första 48 timmarna fick de vara i fred för att ta in alla nya intryck, ljud, lukt och omgivning. Jag lät dem vara i fred, förutom att jag pratade lugnande med dem, så att de skulle vänja sig vid min röst.

De fick vara i den lilla buren som jag transporterade hem dem i (som är stor nog att användas som permanent bur för tre vuxna råttor). Buren placerades bredvid den stora buren, i ungefär samma höjd. De fick vara kvar i den lilla buren eftersom att de skulle få lite lugn och ro efter bilturen och inte  behöva bli burna till ännu en ny bur igen, samma dag. Jag blev även tipsade att använda den lilla buren för att råttorna skulle känna sig tryggare med en mindre yta till en början, samt att det skulle underlätta i processen för råttorna, när de skulle lära känna mig.

Efter två dygn, höll jag in handen i buren, och talade lugnt till flickorna. De fick komma och nosa på mig, och vänja sig vid min närvaro. De var reserverade men nyfikna och vågade äta valnötter från min hand.

Det dröjde inte länge innan jag upplevde att mina nya vänner inte var så aktiva som jag hade förväntat mig att de skulle vara. Jag läste att det kunde bero på att deras miljö inte var tillräckligt stimulerande. Därför valde jag att flytta dem till den stora buren. Nu blev råttorna mer intresserade av sin omgivning och dessutom lite mer nyfikna på mig också. Idag möblerar jag om buren en gång i veckan, och lägger in något litet nytt att utforska varje kväll, för att hålla mina flickor stimulerade. På den andra bilden ovan, har Margo till exempel precis hittat en videboll som innehåller torkade äppelbitar.

Lek
Råttorna får komma ut och leka på golvet varje dag, eftersom att de behöver vara utanför buren minst 1-2 timmar varje dag. De får komma ut på morgonen och på eftermiddagen. Jag stänger dörren till arbetsrummet och sätter upp en kartongvägg för att avgränsa halva rummet, så att de inte ska komma åt sladdar och kontakter. Sedan inreder jag golvytan med roliga rör, kartonger, leksaker och kryp in.

Jag har suttit på golvet och låtit råttorna komma fram och klättra på mig. Jag har alltid haft en god matbit för att det ska vara extra roligt att komma till mig. De har varit nyfikna från början, och kommit fram självmant när jag har suttit på golvet. De tycker särskilt mycket om att klättra på insidan av mina stora koftor.

Flickorna är så söta! De är aktiva en stund och sedan somnar de, sedan är de aktiva en liten stund till innan de somnar igen.

Råttor är smarta djur, de lärde sig snabbt att de får komma ut ur buren om de ställer sig vid öppningen till buren. Då får de välja om de vill gå in i en liten tygpåse eller sätta sig i min hand. När de vill in igen hoppar de upp mot buren tills jag kommer fram med handen så att de kan hoppa upp i min hand och ”åka hiss” upp till buren. De tycker att det är jätteroligt och brukar hoppa upp vid ingången direkt när de blivit insläppta, så att de kan gå ut och gå in igen upprepade gånger.

Toalett-vanor
När de klättrade på mig i början, kissade och bajsade de på mig, kanske var de nervösa. Detta beteende avtog efter några dagar utan att jag gjorde något åt det, och idag varken kissar eller bajsar de när de är hos mig. De har en låda i buren med sand i också, och varje gång jag har hittat bajs, har jag lagt det i lådan tills de själva gick dit för att bajsa. Idag går mina råttor alltid till lådan när de ska göra nummer två (de är så duktiga) men vi tränar fortfarande på att även gå dit när de behöver kissa.

Handtama
När råttorna hade bott här i tre veckor, blev de introducerade för mina föräldrar. Jag upplevde att de inte hade blivit så tama fram tills besöket. Jag upplevde att de inte var så framåt eftersom att de endast klättrade upp i min hand när de själva ville, och aldrig stannade kvar på ett ställe under en längre period, de är alltid i rörelse när de är aktiva och allt vi gör är på deras villkor.  Vid mina föräldrars besök, blev det däremot tydligt för mig att de har gjort stora framsteg sedan de flyttade in. De kommer till mig på sina egna villkor, men de är trygga hos mig. De är handtama i den bemärkelsen att jag absolut får hålla i dem och att de gärna kommer och klättrar på mig.  När mina föräldrar kom på besök blev råttorna istället reserverade och var inte lika pigga och utforskande som vanligt. Det var kul för mig att se att mina små flickor reagerade på situationen, som var annorlunda, samtidigt som det var lite tråkigt att se dem så osäkra.

Mat
Som jag nämnde i ett tidigare inlägg är råttor allätare men också att det är mycket mat som råttor inte tål. De har självklart fri tillgång till torrfoder men jag vill att de ska äta näringsrikt och har därför även introducerat dem för färsk mat. Jag tycker att det verkar lite, men jag har läst att råttor inte ska äta mer än tio procent färsk mat. Jag vänjer dem successivt vid ny mat för att undvika diarré och är noga med att inte ge dem något som de inte tål. En dag hängde jag in gurka på en pinne i taket, som jag tänkte att alla tre kunde dela på, men en av flickorna åt upp hela biten själv, och blev lite lös i magen, söta stackaren. När jag såg att en av råttorna smakade på sitt eget bajs, fick de även havregrynsgröt, eftersom att det beteendet är ett tecken på att de har B-vitaminbrist.

Mat som jag hittills har lärt mig att råttor kan äta:
Banan (Mina flickor får banan som godis och de älskar det!)
Blåbär
Broccoli (Kokt)
Gurka
Havregryn
Kyckling (Tillagad)
Lax (Tillagad)
Majs (Kokt)
Morot (Får inte ätas för mycket eftersom att det kan leda till diabetes.)
Pasta
Potatis (Kokt)
Pumpafrö
Päron
Solrosfrö
Tomat
Vitkål (Kokt)
Ägg (Kokt, gärna med skal)
Äpple
Ärtor (Kokt)

Råttor behöver:

• Protein, men de mår dåligt om de får i sig för mycket.
• 5% fett, men de mår dåligt om de får i sig för mycket.
• Omega 3 och 6.
• 75-80% kolhydrater.
• Vitamin A
• Vitamin B
• Vitamin D
• Vitamin E Brist och överdosering är mycket ovanligt.

(En råtta mår inte dåligt av att få i sig vitamin C, men man behöver inte tänka på det eftersom att de kan tillverka det själva.)

Böcker:

• Din vän Tamråttan
  av Hanne Carlsson
• Råttor : hur du förstår och tar hand om ditt husdjur
  av Julia Smith

Länkar:

• http://www.jordbruksverket.se