Den här bilden tog vi den 3 maj 2020.
Idag den 20 april ett år senare, är vi tillbaka på samma plats, men den här gången är lilla hjärtegullet utanför magen, inga större konstigheter, men ändå samtidigt helt fantastiskt!
Idag skiner solen! Så härligt! Lilla V kan resa sig själv, om han har något att ta stöd mot. Han är så fin!
Idag startade vi dagen med en morgonpromenad i ett naturreservat.
Jag hade stod och njöt av utsikten när jag plötsligt såg att en utter simmade rakt emot mig. Den var precis framför mig, jätte nära, när jag kom på att ta upp kameran! I samma stund som jag fick upp mobilen för att ta en bild, kom en aggressiv fågel och kraxande dök ner mot uttern som med ett plask försvann under ytan, lagom till att jag lyckades ta en bild. Haha!
Jag sökte med blicken efter den och hittade den igen en ganska bra bit bort. Så söt!
Vi gick vidare, såg och hörde flera olika fåglar och stannade senare för en liten mysig fika.
Efter ytterligare en liten promenad till, var det dags för den lille att få komma upp ur vagnen och fika lite också.
Idag blev det en tripp till min mans farmor som har vaccinerats och därför äntligen fick se sitt barnbarnsbarn på nära håll. Mina svärföräldrar var också med, och eftersom att solen sken, var det till och med skönt att vara ute och senare sitta på den inglasade uteplatsen.
Vi hade med oss en morotskaka, fikade passade på att byta däck på bilen och åkte sedan vidare, för att hämta en present hos mina föräldrar, och då fick vi samtidigt en biltvätt. Perfekt! Avslutningsvis hämtade vi upp Chaplinpizza på vägen hem. Ett bra slut på en bra dag.
Jag är så otroligt bortskämd. Mitt barns garderob består till största del av kläder som hans farmor och faster syr. De är så fina.
De allra flesta tröjorna/boddiesarna har dessutom matchande dregglissar. Det är så gulligt!
Jag avslutade påskledigheten med lite mer bak. Två olika morotskakor.
Pyjamasar och myskläder är det bästa jag vet! Det är så skönt att gå imkring i mjuka lösa, kort sagt bekväma kläder. Pyjamasar har dessutom visat sig vara en ny favorit även i bebisens garderob, det är ett perfekt plagg som jag ofta väljer att klä min bebis i.
Innan lilla V föddes trodde jag att jag ville ha pyjamasar med fastsydda fötter/strumpor på, men det visade sig att han då drar upp foten i benet och lätt fastnar med ett böjt ben inne i pyjamasen. Storleken måste också vara mer exakt om det är strumpor på, då pyjamasbenen lätt antingen blir för långa eller för korta. Därför föredrar jag att använda modeller med öppna benslut som jag kombinerar med strumpor.
Jag har hittat superbra strumpor på IcaMaxi. De är oeko-tex, och sitter kvar på foten utan att sitta för hårt om benet.
På min bebis är favoritmodellen en pyjamas som säljs på Lindex. Det är smidiga pyjamasar som har luftig passform. De är GOTS-certifierade och gjorda av ekologisk bomull. Designen är snygg, och det finns många olika mönster att välja mellan. Många av pyjamasarna har dessutom söta motiv på rumpan, vilket är väldigt gulligt när bebisen ligger och leker på mage.
Modellen är superpraktisk med dragkedja som kan öppnas från två håll och sträcker sig mellan hals och benslut. Ett perfekt plagg när man vill byta blöjan smidigt på natten, eller när kläderna ska snabbt av och på, vid vägning på BVC.
…Japp det är sånt här som intresserar mig för tillfället. Allt som är kopplat till det vardagliga mammalivet är helt ärligt talat jätteintressant och superroligt i min mening.
Vädret varierar verkligen nu, häromdagen var det snö och kallt, medan det idag är 5 grader och solsken. Oavsett väder försöker jag komma i väg på en promenad varje dag.
För två veckor sedan åt vi picknick ute i solen, och idag blev det en favorit i repris, när vi gick till dammen och matade änderna. Det är så härligt när solen skiner och när det dessutom också är helg, så att hela familjen kan gå ut tillsammans.
4 månader har gått.
Jag har varit på efterkontroll, läkarundersökning och rehab, och nu känner jag att läkningen går fort, och att jag kommer få tillbaka min kropp i ett bra skick igen inom en nära framtid. Jag är svag och behöver träna upp mig, och det är känsligt vid stygnen, men jag har inte ont i vardagen. Det var längesedan som jag hade ont nu. Jag har även slutat med de hysteriska svettningarna på natten, min mage är fast och naveln ser nästan ut som tidigare, bara ett litet put… Jag har fortfarande några gravidkilon kvar, men dem ska arbetas bort på sikt, det är ingen brådska.
Jag älskar livet som mamma! Jag har svårt att förstå att just jag hade turen att få världens finaste barn, samtidigt som jag nu inte kan se ett liv utan honom. Jag älskar också att vara föräldraledig, hela dagarna får jag göra det enda jag vill, vilket är att umgås med min fina bebis. Vi myser, leker och går på promenader. Jag har dessutom haft turen att ha en frisk, nöjd bebis som sover bra, vilket jag tror hjälper till i att jag njuter så mycket av mammalivet. Vi har haft olika sovperioder. I början vaknade han varannan timme och var vaken 2 timmar åt gången. Sedan sov han 6-8 timmar i sträck förutsatt att han fick sova 1 timme på mig först. Nu vaknar han 1-3 gånger per natt och är max vaken 30 minuter (den tid det tar att äta och byta blöja). Efter det lägger jag ner honom i vaggan, och han somnar om helt själv. Han är jätteduktig på att somna själv i vaggan. På dagarna sover han 2 gånger på förmiddagen och två gånger på eftermiddagen/kvällen. Första sovstunden brukar jag ta det lugnt, äta frukost och göra mig iordning, kanske passa på att städa eller betala räkningar, om han inte vill sova på mig, det går också bra, det är bara mysigt. Den andra sovstunden brukar jag gå på promenad så att han sover i vagnen. Den tredje brukar jag titta på en film eller serie, samtidigt som han sover på mig. Den fjärde är när hans pappa har slutat jobba, så då sover han på sin pappa medan jag slänger sopor, äter kvällsmat osv. Inför natten har vi samma rutin, så att han blir förberedd på vad som förväntas, och jag kan lägga ner honom i vaggan där han somnar på egen hand.
Vi har redan erfarit sjukdomar och besök på sjukhuset. Allt har gått bra men usch vad orolig jag blir!
Jag har verkligen fått en pratglad liten bebis, ljudvolymen är hög och han utrycker gärna hur han mår genom att ”prata” Han skriker/gråter inte mycket, utan blir mer frusterad och som sagt ”pratar” gärna.
Varje månad är det ett nytt ljud som står i centrum. Tidigare var det ”AaOoo” och att gurgla. Just nu är det höga ljusa toner och att göra pruttljud med tungan. Han gillar att gå, när jag håller i honom och ger stöd, han gillar att läsa böcker, och när jag sjunger.
Det är väldigt häftigt att se hur han tränar kontinuerligt, och hur det som först inte ser ut att gå frammåt, helt plötsligt är något som han har blivit jätteduktig på, saker som att till exempel greppa föremål med händerna. Han har börjat åla, men han tar sig runt i cirklar när han vill frammåt, så det är något att träna vidare på. Han klarar av att vända sig från mage till rygg och från rygg till mage, men han behöver träna mer och förfina tekniken lite till, innan den förmågan verkligen sitter.
Vi skrattar mycket tillsammans och just nu är han inne i en fas där allt som han blir intresserad av ska stoppas i munnen.
Som att livet inte är nog händelserikt och intressant… Nu har vi dessutom flyttat också! Vi har uppgraderat oss från en 3:a, till en 4:a, och därmed fått ett större sovrum där en spjälsäng kommer få plats bredvid min säng, när det blir dags att byta ut vaggan. Vi har även uppgraderat till egen tvättmaskin, badkar och ett barnrum. Jag trivs superbra!
Jag säger som så många med mig: Vilket år det har varit!
Jag är väl medveten om att pandemin inte är över, men med vaccin på väg, ser det trots allt ut som att den ska få ett slut det här året. Jag har höga förhoppningar på att det ska bli bättre nu under 2021… Jag, som så många andra, hoppas att pandemin ska gå över innan det nya året är slut, och drömmer om att vi slipper uppleva något liknande igen.
2020 har varit ett fruktansvärt år i världen, men för mig är det samtidigt det bästa året i mitt liv! Jag är tacksam att jag och mina närmsta anhöriga lever, och jag har trots allt aldrig varit lyckligare, då faktum kvarstår: I år föddes min bebis och jag njuter varje dag av att tillsammans med min älskade man, få dela föräldraskapet till världens finaste lilla människa.
Tänk att trots att lilla V (bebisen) var så otroligt efterlängtad, lyckades han ändå överstiga alla mina förväntningar. Han är så fin!
Det är helt Magiskt!
Vi firade nyår hemma i lugn och ro. Åt god mat, såg på film, spelade VR och lekte bebislekar på golvet. Det var jättemysigt och idag invigde lilla V in det nya året med att bjuda på sitt livs första skratt! Det inträffade när vi badade och jag killade honom under hakan. Det var underbart!
2021 blir förhoppningsvis ett år då fler får träffa och lära känna honom. Ett år då min familj äntligen får hålla om och krama honom. Jag ser fram emot att få fortsätta följa hans utveckling och uppleva fler saker som är för fösta gången!
Tack 2020, för att jag blev gravid och fick min fina son, men det där andra som du hade att komma med kan vi vara utan, och nu är det dags för en nystart då vi välkomnar 2021 och allt som detta året har att erbjuda.
Årets nyårslöften: