Nu leker jag med råttorna efter en härlig dag. Idag gick jag på bio med min mamma och syster, vi såg Skönheten och odjuret och den levde upp till mina höga förväntningar. Efteråt beställde vi hem mat och åt tillsammans, innan det var dags för dem att åka hem igen.
Mina råttor får tacos till middag. Så gulligt!
Idag är det alla hjärtans dag, och jag tänkte att det kunde passa att jag berättar lite om mina fina bebisar, som jag inte har känt så länge men som redan har fått en speciell plats i mitt hjärta!
Margo
Min lugna och mysiga lilla raring
Det fanns fem råttor att välja mellan, när jag skulle ta hem mina sötnosar. Fyra av råttorna kom från samma kull och Margo var den lilla tjejen som inte kom från samma kull. Hon var en liten snäll flicka som var lätt att flytta över till sin nya bur. När hon hade flyttats över satte hon sig i ett hörn på burens botten och såg osäker ut medan de andra klättrade upp och la sig i hängmattan. Eftersom att hon satt stilla och ensam, fick jag intrycket att hon skulle vara den räddaste av tjejerna.
Nu när jag har lärt känna Margo, vet jag bättre. Hon är inte rädd, hon är den som är lugnast och tryggast. Hon är tjejen som helst kommer fram och sätter sig i fickan på tröjan eller kryper upp på axeln och som man kan klappa (Förutom när hon ligger i buren, då brukar hon snällt flytta på sig, om jag klappar henne, så att jag ska veta att hon inte vill.). Hon har en stillsam personlighet. Om hon äter mat från handen, plockar hon den försiktigt, så att det inte märks. När hon kryper runt på ryggen eller magen under tröjan, är det nästan som att hon flyter fram. Trots denna lugna personlighet och trots att hon kommer från en annan kull, låter hon sig inte köras över. Hon hör lika mycket hemma i gruppen som de andra. Alla tre är fina systrar som tar hand om varandra.
Margo tycker också om att sätta sig i en liten tygpåse som jag hänger runt halsen. Hon sticker upp huvudet och tittar ut när jag går runt lite i lägenheten.
Margo är den enda av tjejerna som endast äter innehållet av gröna ärtor och slänger skalet.
Edith
Mitt pigga och matglada lilla hjärta
Edith var den första tjejen som jag valde att ta hem. Hon är den minsta till utseendet av de tre. Hon låter sig inte skrämmas om jag gör snabba rörelser, och hon visar inte att hon blir rädd för plötsliga ljud. Hon är väldigt livlig själv. Hon har mycket energi och är väldigt nyfiken. Hon kommer gärna fram och älskar att krypa innanför mina stora koftor. Om jag inte har öppnat koftan går hon runt mig tills hon hittar en ingång att krypa in i.
Till skillnad från Margo, märker jag väldigt tydligt när hon klättrar på mig. Hon klättrar genom att greppa med tassarna och hon ”buffar” sig fram och puttar upp tröjan genom att lyfta huvudet. När hon går under en filt eller tröja är det lätt att se var hon är eftersom att det guppar upp och ner. Edith är även motsatsen till Margo då hon kan gilla att bli klappad när hon är i buren, men inte visar intresse när hon är utanför buren eftersom att hon då har fullt upp med annat.
Edith hade oturen att gå och nysa de första dagarna när hon flyttade in hos mig, men det är tydligen vanligt när en råtta byter miljö och det gick över ganska snabbt. Hon var så söt, jag hörde ofta var hon var för att hon då och då sa ”Puff, puff”.
Hon tycker om mat. De andra tjejerna slickar försiktigt av banan från mina fingrar men Edith håller om fingret med sina tassar och slickar frenetiskt, som om hon inte har fått mat på en vecka.
Den här lilla sötnosen har dessutom en vana att utforska allt med sina tänder. Hon bits inte, men hon smakar för att bekanta sig med både mig och materiella saker. Jag accepterar hennes sätt att utforska eftersom att hon har lärt sig hur hårt hon får lägga tänderna mot mig. Om hon skulle lägga tänderna lite för hårt, piper jag till, redan innan det gör ont. Jag säger ”Aj” i en hög ton. När jag har gjort detta har hon släppt, backat undan, kommit tillbaka och gjort samma sak igen. Då har jag sagt ”Aj” igen och då har hon släppt direkt och inte upprepat beteendet. Det har varit som att hon testar vad det var jag reagerat på, och när hon vet varför jag sagt ifrån, slutar hon. Man ska inte dra undan handen eftersom att råttor då kan lära sig att de kan bitas när de vill att man ska gå undan. Man ska säga ”Aj” väldigt ljust eftersom att råttorna har lätt att förstå vad vi menar, då de själva piper när de berättar att något gör ont.
Men för att förtydliga, Edith är ingen bitare, det är bara hennes sätt att ta kontakt och det är till och med riktigt mysigt. Hon lärde sig dessutom snabbt att jag inte säger ifrån om hon biter på mina naglar och gör därför hellre detta en att lägga tänderna om mina fingrar. Hon vet skillnaden, det märks på hur hårt hon tar i.
Råttor kan dessutom visa att de tycker om varandra eller människor genom att slicka eller nypa lite med tänderna, de gör såhär i både situationer då de menar väl och tvättar varandra men det kan också vara ett sätt att vara lite dominant… Det beror på sammanhanget, men när Edith slickar på mig upplever jag att hon har tillit till mig.
Edith är den som är lättast att fjäska för med mat/godis. (Men ingen av de här tre tjejerna är lätta att ”muta” med godsaker)
Agnes
Min eftertänksamma och smarta lilla älskling
Agnes, var den sista råttan som flyttades över till transportburen. Jag valde henne på grund av hennes energi. Jag kallade henne för upptäckaren i gruppen och upplevde henne som den tjejen som var mest framåt av de tre. Hon har inte bytt personlighet, men jag märkte rätt snart att jag hade missuppfattat hennes beteende. Hon var den som utforskade transportburen först. De andra två hade satt sig på botten och såg förvirrade ut medan Agnes direkt vågade klättra upp på burens galler och hittade till hängmattan, så att Edith också vågade klättra dit och lägga sig. Sedan klättrade hon ner igen och la sig lite bredvid och lite över Margo, som en beskyddare. Hon var framåt och modig! Hon var nyfiken och upptäckarsugen!
Det visade sig att hon var nervösast av dem alla, hon var den av de tre, som var mest på sin vakt. Hon är en väldigt reserverad liten tjej som tar längre tid på sig att lära känna mig och allt nytt runtomkring henne.
Hon är också den tjejen som har flest idéer. Hon är riktigt smart och orädd när det kommer till att utmana sig själv med att hoppa mellan olika saker även om avståndet är för långt för henne. Hon var först med att komma på hur hon skulle ta sig in i min skrivbordslåda (som dem inte får vara i). Skrivbordslådan var tvungen att skruvas loss, för att hon skulle komma ut igen. Hon var den som först började försöka klättra upp till buren på egen hand och hon var den första som smet iväg in bakom buren (som hon inte heller får eftersom att jag då måste plocka ner buren och se om hon har kissat). De tycker om att klättra utanför buren, både att tränga in sig i ett smalt utrymme och att klättra högst upp på taket.
Jag ser fram emot att se vad hon ska hitta på härnäst.
Agnes kan hoppa högst och längst, men för att vara rättvist så är hon också en aning större än de andra två systrarna.
Mina bebisar är de finaste råttorna som finns (tycker jag).
De sover tätt ihop, på varandra. De tvättar varandra och leker med varandra. De är så fina tillsammans. Tre fantastiska individer med tre härliga personligheter.
Dagens outfit:
Hjärtan på strumporna idag.
Första tiden med mina flickor
Nu har mina flickor bott hemma hos mig i en månad. Jag har döpt mina älsklingar till Margo, Edith och Agnes (precis som flickorna från filmen Dumma mig).
De första 48 timmarna fick de vara i fred för att ta in alla nya intryck, ljud, lukt och omgivning. Jag lät dem vara i fred, förutom att jag pratade lugnande med dem, så att de skulle vänja sig vid min röst.
De fick vara i den lilla buren som jag transporterade hem dem i (som är stor nog att användas som permanent bur för tre vuxna råttor). Buren placerades bredvid den stora buren, i ungefär samma höjd. De fick vara kvar i den lilla buren eftersom att de skulle få lite lugn och ro efter bilturen och inte behöva bli burna till ännu en ny bur igen, samma dag. Jag blev även tipsade att använda den lilla buren för att råttorna skulle känna sig tryggare med en mindre yta till en början, samt att det skulle underlätta i processen för råttorna, när de skulle lära känna mig.
Efter två dygn, höll jag in handen i buren, och talade lugnt till flickorna. De fick komma och nosa på mig, och vänja sig vid min närvaro. De var reserverade men nyfikna och vågade äta valnötter från min hand.
Det dröjde inte länge innan jag upplevde att mina nya vänner inte var så aktiva som jag hade förväntat mig att de skulle vara. Jag läste att det kunde bero på att deras miljö inte var tillräckligt stimulerande. Därför valde jag att flytta dem till den stora buren. Nu blev råttorna mer intresserade av sin omgivning och dessutom lite mer nyfikna på mig också. Idag möblerar jag om buren en gång i veckan, och lägger in något litet nytt att utforska varje kväll, för att hålla mina flickor stimulerade. På den andra bilden ovan, har Margo till exempel precis hittat en videboll som innehåller torkade äppelbitar.
Lek
Råttorna får komma ut och leka på golvet varje dag, eftersom att de behöver vara utanför buren minst 1-2 timmar varje dag. De får komma ut på morgonen och på eftermiddagen. Jag stänger dörren till arbetsrummet och sätter upp en kartongvägg för att avgränsa halva rummet, så att de inte ska komma åt sladdar och kontakter. Sedan inreder jag golvytan med roliga rör, kartonger, leksaker och kryp in.
Jag har suttit på golvet och låtit råttorna komma fram och klättra på mig. Jag har alltid haft en god matbit för att det ska vara extra roligt att komma till mig. De har varit nyfikna från början, och kommit fram självmant när jag har suttit på golvet. De tycker särskilt mycket om att klättra på insidan av mina stora koftor.
Flickorna är så söta! De är aktiva en stund och sedan somnar de, sedan är de aktiva en liten stund till innan de somnar igen.
Råttor är smarta djur, de lärde sig snabbt att de får komma ut ur buren om de ställer sig vid öppningen till buren. Då får de välja om de vill gå in i en liten tygpåse eller sätta sig i min hand. När de vill in igen hoppar de upp mot buren tills jag kommer fram med handen så att de kan hoppa upp i min hand och ”åka hiss” upp till buren. De tycker att det är jätteroligt och brukar hoppa upp vid ingången direkt när de blivit insläppta, så att de kan gå ut och gå in igen upprepade gånger.
Toalett-vanor
När de klättrade på mig i början, kissade och bajsade de på mig, kanske var de nervösa. Detta beteende avtog efter några dagar utan att jag gjorde något åt det, och idag varken kissar eller bajsar de när de är hos mig. De har en låda i buren med sand i också, och varje gång jag har hittat bajs, har jag lagt det i lådan tills de själva gick dit för att bajsa. Idag går mina råttor alltid till lådan när de ska göra nummer två (de är så duktiga) men vi tränar fortfarande på att även gå dit när de behöver kissa.
Handtama
När råttorna hade bott här i tre veckor, blev de introducerade för mina föräldrar. Jag upplevde att de inte hade blivit så tama fram tills besöket. Jag upplevde att de inte var så framåt eftersom att de endast klättrade upp i min hand när de själva ville, och aldrig stannade kvar på ett ställe under en längre period, de är alltid i rörelse när de är aktiva och allt vi gör är på deras villkor. Vid mina föräldrars besök, blev det däremot tydligt för mig att de har gjort stora framsteg sedan de flyttade in. De kommer till mig på sina egna villkor, men de är trygga hos mig. De är handtama i den bemärkelsen att jag absolut får hålla i dem och att de gärna kommer och klättrar på mig. När mina föräldrar kom på besök blev råttorna istället reserverade och var inte lika pigga och utforskande som vanligt. Det var kul för mig att se att mina små flickor reagerade på situationen, som var annorlunda, samtidigt som det var lite tråkigt att se dem så osäkra.
Mat
Som jag nämnde i ett tidigare inlägg är råttor allätare men också att det är mycket mat som råttor inte tål. De har självklart fri tillgång till torrfoder men jag vill att de ska äta näringsrikt och har därför även introducerat dem för färsk mat. Jag tycker att det verkar lite, men jag har läst att råttor inte ska äta mer än tio procent färsk mat. Jag vänjer dem successivt vid ny mat för att undvika diarré och är noga med att inte ge dem något som de inte tål. En dag hängde jag in gurka på en pinne i taket, som jag tänkte att alla tre kunde dela på, men en av flickorna åt upp hela biten själv, och blev lite lös i magen, söta stackaren. När jag såg att en av råttorna smakade på sitt eget bajs, fick de även havregrynsgröt, eftersom att det beteendet är ett tecken på att de har B-vitaminbrist.
Mat som jag hittills har lärt mig att råttor kan äta:
Banan (Mina flickor får banan som godis och de älskar det!)
Blåbär
Broccoli (Kokt)
Gurka
Havregryn
Kyckling (Tillagad)
Lax (Tillagad)
Majs (Kokt)
Morot (Får inte ätas för mycket eftersom att det kan leda till diabetes.)
Pasta
Potatis (Kokt)
Pumpafrö
Päron
Solrosfrö
Tomat
Vitkål (Kokt)
Ägg (Kokt, gärna med skal)
Äpple
Ärtor (Kokt)
Råttor behöver:
(En råtta mår inte dåligt av att få i sig vitamin C, men man behöver inte tänka på det eftersom att de kan tillverka det själva.)
Böcker:
Länkar:
Den 12 januari
Idag är jag så glad att jag genomsyras av en den där klassiska känslan av att jag ska spricka av glädje. Jag kan inte sluta le. Det pyser konstant ut glädje inifrån mig, eftersom att allt inte får plats inom mig. Jag piper, studsar, tar djupa andetag och vet inte var jag ska göra av alla bubblor. Jag har väldigt mycket energi och vill dela med mig av mina känslor till de som står mig närmast! Idag flyttade mina råttor hem till mig. De är tre honor, sex veckor gamla och de sötaste små liven som jag någonsin har sett!
Det här är mina första husdjur, och jag har aldrig känt någon som har tagit hand om råttor tidigare, så det här är väldigt nytt för mig. Jag har varit väldigt nervös, eftersom att jag vill klara av att ge dem det underbara liv som dem förtjänar, trots att jag saknar erfarenhet. Det jag saknar i erfarenhet har jag därför försökt att kompensera med kunskap. Jag har läst böcker, tittat på YouTube-klipp och läst artiklar på internet för att bli så väl förberedd som möjligt.
När jag berättade att jag skulle köpa tamråttor, möttes jag av blandade reaktioner. Många reaktioner var positiva men det var också relativt övervägande negativa inställningar. Jag tror att detta beror på att många förknippar råttor med sjukdomar, aggressivitet samt att de är skadedjur som vistas i en otäck flock.
Historia
Råttorna spred inte pesten.
Tamråttorna som bor hemma hos mig idag, skiljer sig från vilda råttor ungefär lika mycket som hundar skiljer sig från vargar, då de har blivit framavlade till att passa som husdjur i ungefär 100 år.
Det är även möjligt att människor och råttor, har samma förfäder, från 66 miljoner år tillbaka i tiden. Det går att se många likheter mellan råttor och människor, och i boken som jag läste om detta, gav författaren exempel på att råttor kan ställa sig upp på två ben, och att människans händer och råttans tassar inte skiljer sig så mycket från varandra. Därför anser jag att mina nya husdjur inte är så främmande som vi först kan uppleva även om det är ett relativt ovanligt husdjur.
Honor
Jag valde honor eftersom att de generellt sätt anses vara mer aktiva och lekfulla än hanar. Honor har mjukare päls och blir inte heller lika stora som hanar, när de har växt färdigt. Honor väger ca 300-500 gram som vuxna. De revirmarkerar generellt sätt mindre än sitt motsatta kön och har inte samma tendenser till att bli utmanande i tonåren, som hanar har.
Mat
Återigen finns det likheter mellan råttor och människor eftersom råttor (liksom människor) är allätare. Däremot äter råttor mer växtbaserad och fettsnål kost, och det finns självklart mat som jag måste se upp med, då de inte tål allt. Idag har de endast fått torrfoder (med mycket näring i) eftersom jag vill vänja dem successivt till sin nya kost, så att vi undviker diarré.
Hem
Innan det var dags att hämta råttorna, förberedde jag med att sätta upp en vaxduk på väggen vid buren, för att undvika att tapeten tar skada av urinen.
Enligt jordbruksverkets hemsida ska buren vara täckt med strömedel. Jag valde al-spån som bottenmaterial eftersom att jag inte har kunnat hitta något negativt om detta. Jag la även in Carefresh Ultra för att det skulle finnas något mjukare att leva i, och som var mer vänligt att bygga bo med. Sedan köpte jag en toalett, gnagarstenar, tunnlar, hängmattor, rör, broar och andra leksaker för att göra buren till ett trivsamt hem för råttorna.
Jag inredde transportburen med fleecefiltar, en hängmatta och en leksak som ska följa med som en trygghet in i den stora buren. Sedan använde jag en tjock teddyfilt som skydd för kylan, till och från bilen.
Vårt första möte
Idag var jag ovanligt pigg och glad på jobbet. Jag var förväntansfull och entusiastisk, och när jag slutade för dagen skyndade jag mig till mina nya vänner.
Jag skulle ha tre, men såg fem råttor, när jag tittade ner i buren där jag skulle köpa råttorna. Jag frågade vilka som skulle få följa med mig hem och fick veta att det skulle jag få välja.
Jag fick syn på en vit råtta med en lång grå fläck över ryggen och visste av någon anledning att jag skulle ta med henne hem. Sedan valde vi en enfärgad sötnos. Båda plockades upp och förflyttades snällt in i transportburen. De satte sig på botten och såg lite förbryllade ut. När det var dags att välja ut vår sista kamrat, var det en råtta som väckte min uppmärksamhet, eftersom att jag upplevde att den hade mycket energi.
Hon var en pigg och nyfiken liten upptäckare, som kröp ur handen när vi plockade upp henne. Jag tog henne med en hand, hon klättrade över till nästa hand, och vidare till min första hand, och in i min andra hand igen, innan jag nådde buren. Den här råttan satte sig inte på botten som de andra flickorna, utan klättrade istället vidare upp för väggen och utforskade buren. Här hittade hon en hängmatta och nu följde den vita råttan efter och la sig i den trygga tunnelformade hängmattan. Den enfärgade råttan satt fortfarande kvar på botten och såg osäker ut, men vår pigga kompis gick fram till henne och la sig lite bredvid och lite över henne som en beskyddare. Det kändes som att den här lilla flocken kunde ta hand om varandra.
När vi satt i bilen hörde vi hur råttorna ”nös”. Vilket jag har fått lära mig, innebär att de varnar för fara samtidigt som de rensar näsan (som är deras starkaste sinne), så att de blir extra uppmärksamma på situationen. Detta är förståeligt då de precis har flyttats över till en ny bur och förs iväg…
Lära känna varandra
Nu sitter jag och håller mig borta från att interagera med råttorna, eftersom att de i lugn och ro ska få vänja sig vid sitt nya hem. Det är svårt, för jag är så förtjust i dem! Jag har pratat lite försiktigt med dem, för att de ska bli bekanta med min röst, men får hålla tillbaka mig själv i väntan på att de ska känna sig trygga med både vårt hem och med mig. Jag var bara inne och störde i buren en liten stund, för att lägga in maten och passade då på att snabbt och smidigt lägga det lilla bajset i lådan också, så att de kan börja träna på att bli rumsrena redan nu.
Vår pigga vän har utforskat vattenflaskan, och maten. Hon nosade till och med snabbt på handen när vi la in maten. De andra två små flickorna har hållit sig till hängmattan, där de antagligen känner sig som tryggast för tillfället. Jag kunde höra hur en eller flera råttor knastrade tänder. Ett beteende som både kan göras vid mysiga stunder, när de känner sig lugna och vill passa på att slipa ner sina tänder -eller ett aggressivt beteende, som används när de känner sig hotade. Jag hoppas verkligen att det var ett njutningsbeteende idag, och att mina flickor mådde bra när de gjorde detta!
Jag ville gärna ta en bild på dem och det var nästan som att tjejen som jag valde först, förstod det, hehe. Hon tittade fram när jag tog upp kameran och kröp tillbaka igen när jag hade tagit bilden (självklart utan blixt). Så gullig. Nu ska de få vara ifred och vila resten av kvällen och imorgon får de ytterligare lugn och ro när jag är på jobbet.
Jag ser verkligen fram emot att få lära känna dessa små flickor, och ska göra mitt bästa för att ge dem ett underbart liv.
Böcker:
Din vän Tamråttan av Hanne Carlsson
Råttor : hur du förstår och tar hand om ditt husdjur av Julia Smith
Länkar:
http://www.jordbruksverket.se