Min andra förlossning var min revansch!

Första förlossningen var fruktansvärd då den slutade i stress och sugklocka. Skadorna efter var/är inte heller att leka med, men eftersom att jag älskar resultatet, (det vill säga mitt barn) så visste jag att det var värt att gå igenom proceduren en sista gång och den här gången gick det bättre.

Den här gången gick jag till en Aurora och gjorde upp en plan inför förlossningen.

Första gången var jag själv utan min man den första dryga timmen och på grund av covid fick inte min mamma vara med. Men vid det här tillfället fick både min man och min mamma vara med från början. Det kändes mycket tryggare.

När jag kom in till förlossningen möttes jag av personalen som var professionella och snälla. Utöver epidural fick jag även smärtlindring lokalt precis vid de sista krystvärkarna också, och eftersom att jag dessutom inte födde med sugklocka den här gången så var smärtan lindrigare vid det så kallade ”ring of fire” momentet under den här förlossningen.

Jag tog de första värkarna hemma och åkte till förlossningen när storebrors farmor och farfar hade kommit hem till mig för att vara barnvakt.

När jag kom in på förlossningen fick jag bada och det hjälpte mot smärtan.

Värkarna var aldrig riktigt lika kraftiga som vid min första förlossning, vilket var en lättnad. Min första förlossning höll även på i flera dygn men den här förlossningen var över efter drygt 12 timmar, vilket innebar att jag hade mer energi kvar för att krysta i slutet.

Ännu en skillnad (till min glädje) vid min andra förlossning var att jag kunde känna att min livmoder hjälpte till i krystningsarbetet (jag upplevde ingen större hjälp av livmodern den första gången).

Älskade lille lillebror bebisen hamnade snett och jag var tvungen att testa flera olika krystnings-positioner för att han skulle kunna komma ut. Under tiden tappade vi signalen för bebisens ekg och trots detta var denna förlossningen tryggare. Personalen var sanna hjältar och eftersom att de visste att jag hade förlossningsskräck, stannade de till och med över sitt skift så att jag slapp byta personal. Det kändes oerhört tryggt eftersom att jag tyckte om dem.

Det fanns personal hela tiden. Alla var närvarande, stöttande och de hade en tydlig plan. Jag litade på att mamma och min man höll koll på läget runt omkring mig. Men jag var samtidigt mycket noga med att påminna alla om att byta ut mina varma handdukar som användes för att minska risken för bristningar hos mig.

Min man avlastade smärtan på mina värkar genom att konstant pressa in en näve hårt in i svanken på mig! Det är oerhört effektivt och jag rekommenderar det varmt.

Han hjälpte mig även genom att kärleksfullt ta emot min ilska (egentligen rädsla) så att jag kunde rikta den någonstans.

Min mamma klappade mig på pannan, eller höll mig i handen och stod konstant redo med en spypåse eftersom att jag kräktes mellan varje inandning av lustgas.

Hon var även den som medlade mellan mig och barnmorskan.

Jag kan verkligen rekommendera att ha med två anhöriga till förlossningen för alla var fullt sysselsatta.

Vattnet sprack mitt i en krystvärk och skvätte ner hela barnmorskan…

…och någon gång efter vad som kändes som en evighet kände jag hur lillebror slafsade ut och lyckan var total när jag fick upp en liten bebis på bröstet.

Lillebror bebis vars namn börjar på J var frisk och stark och allt en mamma kan önska sig!

Nu var det dags att rulla in på operation (och få bedövning) för att sys för en hanterbar grad 2 bristning.

Jag och min man fick spendera natten på förlossningen och det var skönt att inte behöva förflyttas till BB direkt. Jag var full av adrenalin och kärlek och låg vaken i en stilla position och beundrade min bebis ända till morgonen.

På morgonen fick jag hjälp att ta en dusch och det var jag väldigt tacksam för!

J mådde bra. Detta var också en skillnad från förlossningen med mitt första barn, där det dröjde innan personalen kom på att de missade att ge bebisen smärtlindring efter sugklockan. (Jag fick också rätt dos smärtlindring efter den här förlossningen tillskillnad från min första förlossning då personalen doserade ut för lite värktabletter efteråt.)

Sedan började mitt nya liv som tvåbarnsmamma till de två finaste barnen i hela världen tillsammans med min underbara man och övriga fantastiska familj runtomkring oss.

Ja, det var helt klart värt det! Men nej, nu gör jag det inte igen.

Jag skriver inte ut barnens namn här men namn som vi övervägde under graviditeten var följande:

Alicia, Julia, Mindy.

Elton, Melvin, William.

Namn som storebror föreslog: Julia (och namnet som vi slutligen faktiskt valde) eller Kossa.